Konsten att respektera och värdesätta sig själv
Självrespekt är beroende av att veta
vem jag är, att känna till mitt eviga, andliga jag. När jag har
fått en känsla av min eviga, andliga identitet, känner jag att jag
har en rättighet att vara här, att finnas till. Utan den andliga
dimensionen är det mycket svårt att verkligen respektera mig själv
på djupet. Då baserar jag min respekt på en identifikation med
ytliga aspekter av mig själv, såsom utseende, kön, framgång, make
eller maka, intelligens. Med en sådan ytlig identifikation kommer
jag aldrig att ha en stabil känsla av självrespekt, eftersom
människors åsikter förändras. De älskar mig idag, i morgon tar
de avstånd från mig. Vad blir konsekvensen av att jag är beroende
av deras åsikter? Jag kommer hela tiden att gå upp och ner i
humöret – känna mig positiv när de säger något bra och känna
mig nere när de säger något negativt. För att förbli stabil i
min självrespekt, behöver jag ge näring åt en djupare förståelse
för min andliga identitet (själva grunden till detta är att jag är
en själ). Jag behöver öppna mig för den skönhet som för evigt
finns inom mig och väntar på att slå ut, likt fröet öppnar sig
för sin blomma.
När jag har min grund i en sådan
andlig medvetenhet, börjar rikedomen inom mig att flöda. Ju
stabilare jag är i min självrespekt och andlighet, desto mer
utstrålar jag vad jag verkligen är. Jag känner mig djupt nöjd och
lycklig över att vara jag, hur jag än är. Jag accepterar mig själv
såsom jag är. När jag inte har någon kontakt med mina andliga
rötter, blir jag beroende av andra. Ibland begår jag olyckligtvis
misstaget att ta detta beroende för att vara kärlek, medan det
vanligtvis bara är ett behov eller en bindning. När det händer
håller inte relationen i längden. När jag binder mig själv vid
andra, ger jag dem varken utrymme eller respekt. De börjar känna
sig kvävda, eftersom jag har inkräktat på deras frihet. Slutligen
kommer resultatet av hela relationen att bli en känsla av slaveri.
Endast när själen befinner sig i ett tillstånd av fullkomlig
självrespekt, kan det finnas frihet i relationer.
Självaktning kommer när jag verkligen
sätter värde på mig själv. När jag gör det kommer andra också
att göra det. När jag inte värdesätter mig själv, hur kan jag då
förvänta mig att andra ska göra det? Om jag ständigt nedvärderar
mig själv och säger ”Jag duger inget till” eller ”Jag kan
inte”, kommer andra, som hör det, att börja tro att det är så.
Vad kan jag då göra? Nyckelordet är ”medvetenhet”. När jag
börjar bli mer medveten, mer alert andligt, kan jag börja
värdesätta mitt liv. Följden blir att jag också börjar
värdesätta andra och förstå att alla har sin egen roll att spela
– varken bättre eller sämre, bara annorlunda. Var och en har sitt
unika värde och när jag förstår mitt värde utvecklar jag
självförtroende. Då förstår jag att jag definitivt har något
att bidra med i livet, tack vare att jag är unik. Var och en av oss
är unik. Det är så självklart. Om jag inte har en känsla av att
bidra med något eller erbjuda något i livet, kan ingen lycka
upplevas. Jag kan inte bli lycklig av att bara ta, det fungerar helt
enkelt inte. Jag kan bara känna mig lycklig när jag delar med mig
och erbjuder det bästa hos mig själv. När jag gör det kan jag
aldrig känna mig tömd. Min lycka ökar ju mer jag ger och desto mer
får jag tillbaka.
Ur Anthony Stranos bok ”Tankar från Östern på västerländskt vis”
Ur Anthony Stranos bok ”Tankar från Östern på västerländskt vis”
Kan beställas via www.brahmakumaris.se / bokhandel.