"Mörker kan inte driva bort mörker, bara ljus kan.
 Hat kan aldrig driva bort hat, bara kärlek kan."


Martin Luther King, en av medborgarättrörelsens mest framstående ledare i USA, förknippas främts med ett brandtal han höll i Washington 28 augusti 1963 med temat
I have a dream! Nära 250.000 människor hade samlats från hela landet för att demonstrera för lika rättigheter för alla medborgare. Mötet var historiskt och en höjdpunkt i det intensiva arbete King hade lagt ned på att förändra förutsättningarna för främst de svarta, som utgjorde en tiondel av den totala befolkningen i USA.

Det var när Rosa Parks på en buss i Montgomery, Alabama, vägrade att resa på sig för att ge sin plats åt
en vit man, som startskottet gick för ett uppsving och ett nytt kapitel för medborgarrättsrörelsen. Fyra dagar senare valdes Martin Luther King, till sin egen stora förvåning, till ledare för den nya protestgruppen "The Mongomery Improvement Association". King arbetade hårt, utsatte sig för många risker och satt i fängelse otaliga gånger, hela tiden i syfte att "väcka samvetet hos de goda" genom att dramatiskt uppmärksamma orättvisorna. De arrangerade ofta marcher och Kings ledstjärna var hela tiden Gandhi's icke-våldsprincip: inget våld/skadegörelse, öppenhet och ansvarstagande. Att inte gripa till våld ens när polis eller rasistgrupper gick till attack med hundar, batonger, flaskor eller tegelstenar. Deltagarna tränades först och ombads att inte delta om de tvekade de minsta på sin egen förmåga att klara av att inte ge igen om de blev attackerade.

Kings övertygelse att icke-våldsprincipen var det rätta blev bara djupare med åren. Han förstod samtidigt att det var lätt att tvivla, och det var många  omkring honom som tvivlade när förändringarna genomfördes så sakta trots att situationerna var så svåra. Han förstod att det är nära tillhands att ta till våld när man är desperat. King var inte sentimental, men såg på det rent praktiskt, våld kommer alltid föda nytt våld, det kan aldrig leda framåt. Det förstör vad vi försöker bygga upp. Han sa att om han så blir ensam kvar kommer han alltid att förespråka icke-våld.

"Jag kan inte få mig själv att tro att Gud önskade att jag skulle hata. Jag är trött på våld. Jag har sett för mycket våld. Jag har sett ett sådant hat. Jag tänker inte låta mina förtryckare diktera vilka metoder jag måste använda. Våra förtryckare använde våld. Våra förtryckare använde hat. Våra förtryckare använde gevär och pistoler. Jag tänker inte sjunka till deras nivå. Jag vill resa mig till ett högre plan. Vi har en kraft som inte finns i sprängämnen."

Han syftade på andens kraft, själens kraft, den inre styrkan och integriteten som utvecklas genom att avstå från att ge igen, att avstå från att använda samma metoder som den som vill göra mig illa. Det är en fråga om självrespekt. Jag behöver ödmjuka mig inför livets lagar och förstå att hat aldrig kan driva bort hat, bara kärlek kan.

Reflektioner av Lotta Arbman

De sjöng tillsammans när de demonstrerade