Ödmjukhet är storhet


Ödmjukhet är inte att nedvärdera sig själv, utan det är förmågan att känna igen och kunna buga sig inför andras storhet med en sann uppskattning. Ödmjukhet kommer fram när jag respekterar mig själv, inte för mina roller eller prestationer utan för vad jag är innerst inne: ett välvilligt fredligt jag, som inte är beroende av godkännande från andra. Ödmjukhet blir en sköld som skyddar mig från att känna mig upprörd eller hotad, när jag kritiseras eller ifrågasätts. Med självrespekt och ödmjukhet är det uppenbart att jag kan göra misstag som alla andra och att jag har råd att be om ursäkt. När jag är säker på insidan behöver jag ingen ego-väktare för att försvara mig och slå tillbaka. Jag tar inte mig själv på stort allvar. Jag är lätt om hjärtat, eftersom ödmjukhet skyddar mitt hjärta med fred och tolerans och låter det växa till att omfatta alla precis som de är. Jag känner mig förbunden med allt levande och min förmåga att bry mig om och stödja många andra utvecklas. Så här skapas sanna ledare. Det handlar inte om att lämna ett intryck på andra, utan om att tjäna ett syfte högre än mig själv och istället låta dygder röra vid andras hjärtan.

Hur utvecklar man ödmjukhet?

Utveckla självrespekt. Upptäck, erkänn och respektera vem du är inners inne, ur ett andligt perspektiv. Upptäck det jag som finns bakom dina dagliga roller, bakom ditt ansikte, det levande medvetande som har potential till stor godhet. Ta dig tid till att reflektera, sakta ner tankens hastighet. Gå ut i naturen och upplev tystnad, upplev känslan av evighet och knyt an till det du värderar högt i livet.

Återskapa Harmoni




När jag avstår från ovanan att lägga märke till svagheter börjar jag känna igen det verkliga värdet hos andra och hos mig själv. Med ödmjukhet känner jag respekt för andras kvaliteter och det blir som olja i maskineriet som för disharmoni och obalans tillbaka till harmoni. Endast en djup förändring i mitt hjärta kan ändra handlingar och vanor. Det finns en direkt koppling mellan medvetande, handlingar, relationer och de fysiska elementen. När jag förändras, förändras världen.

Andlighet = Självinsikt


När jag känner igen att jag är ande, den eviga livsenergin som spelar min roll genom min kropp, kommer alla de spridda delarna av mitt liv att falla på plats igen och jag börjar uppfatta ett större sammanhang. Jag inser att jag är förbunden med allt levande, och att varje liv har en viktig roll att spela. Ödmjukhet och vördnad väcks i mitt hjärta och icke-våld blir min vägledande stjärna. Frid är min sanning och varje avvikelse från frid är en avvikelse från min sanning. Jag börjar min resa för att återupprätta fred i mitt inre rike.

Övervinn Oro


Oro kommer när jag upplever att jag är i en osäker position. När jag känner mig hotad och börjar oroa mig, börjar mitt sinne skapa skräckscenarier och producera många tankar i hög hastighet. Detta i ett försök att vara före händelser, få kontroll och hitta lösningar eller förstå hur jag ska skydda mig själv och/eller andra. Men det fungerar inte riktigt. Varför?

Oro skapar en storm av negativa tankar som slösar min energi, gör mina tankar oklara och gör mig svag. Min förmåga att urskilja minskar när jag oroar mig och tankens höga hastighet är som att köra bil för fort, jag har mycket lite kontroll. En felbedömning och olyckan är framme. Jag är ett lätt byte för fantasier, missförstånd, förhastade slutsatser, som ofta följs av anklagelser. Jag drar till mig negativitet istället för en lösning.

Andliga principer för att övervinna oro:

1. Inse: Oro är en ovana. Vanor kan ändras, men det tar tid, så jag behöver beslutsamhet, tålamod och vänlighet i relation till mig själv.
2. Acceptera: Jag har inte kontroll över yttre situationer. Avlägsna bördan genom att ge situationen till Gud, Universum, livet eller vad jag väljer att kalla en kraft som är större än mig själv.
3. Kom ihåg: Frid är min innersta kvalitet. Prata med mig själv för att väcka upplevelsen: "Jag är en fridfull, fredlig människa, lugn är min djupaste egendom."
4. Frigör mig själv: Se situationen som en del av ett drama där alla inblandade spelar sin roll, helt enligt manus.
5. Ha förtroende: Rena tankar och goda önskningar innehåller mycket andlig kraft, har en harmoniserande effekt och sätter mig i en position av styrka och generositet.

Jag förflyttar mig från en position av rädsla och svaghet till en positiv inre kraft, från vilken jag kan bidra, även om allt jag kan göra ibland är att ha goda önskningar. Men goda önskningar kan förvandla fiender till vänner.

Bild och reflektioner Lotta Arbman

Att praktisera andlighet


Att bibehålla lugn och integritet när jag blir påhoppad


När någon blir arg och förolämpar mig är det lätt att bli stött och vilja ge igen. Jag gör det i självförsvar, men i stället rör jag upp mina egna känslor, förlorar min inre stabilitet och kommer i underläge för mina egna svagheter. Då är det lätt att säga saker som jag sedan ångrar. Det tar tid att komma tillbaka i balans igen och det har lämnat ett spår i relationen och i min självkänsla. Det är lätt att lägga skulden på den som 'startade' bråket, men i själva verket är mina upprörda känslor effekten av min egen reaktion och det jag sa. 

Om jag istället kan bibehålla lugn och min respekt för mig själv så kommer jag inte falla för någon impuls att ge svar på tal. Jag kan behålla min position i inre trygghet och lugnt vänta in information om vad som egentligen pågår här. Varför är den andra arg och kritisk och är det något jag borde göra något åt? Eller inte?

Tips för att bibehålla lugn och självrespekt och inte föra vidare den negativitet som kommer till mig:

  1. Låt mig inte fängslas av min egen reaktion. Hur snabbt kan jag märka att impulsen av ilska väcks och fånga den innan den går iväg?
  2. Kom ihåg: Det handlar inte om min person, det handlar om ett problem som den andra personen just nu står inför.
  3. Vänta och lyssna. Jag kanske har en del i orsaken till att den andre är upprörd, eller kanske inte. Avstå från att dra omedelbara slutsatser. Lyssna först.
  4. Om jag har begått ett misstag, och avstår från att gå i försvar så har jag kraft på min sida. Om jag ber om ursäkt, och uppriktigt menar det, börjar saker ofta att lösa sig med en gång. 
  5. Om jag inte har någon del i orsaken finns det ännu mindre anledning att gå i försvar. Jag förstår att jag bara råkade vara i skottlinjen just då.
  6. Om jag kan bibehålla min stabilitet är det lätt att se sorgen i den andra, känna empati och svara med respekt, omsorg och lugn.  

För att klara att följa dessa råd behöver jag regelbundet ladda upp med inre andlig kraft. Sinnet behöver stillhet, lugn och tystnad. Intellektet behöver andlig kunskap. Själen behöver kraft. Det får jag genom att praktisera meditation och andliga studier.

Frukten blir ökad självkänsla, integritet och inre trygghet. Ett skydd för mig själv och en tillgång för andra. Jag växer som människa.

Reflektioner av Lotta Arbman som undervisar på Brahma Kumaris meditationsskola

Tänk om!



En gammal saga från Indien beskriver historien om en drottning som tappat bort sitt mest värdefulla halsband. I förskräckelse vänder hon upp och ned på hela riket och engagerar alla sina tjänare i sökandet efter det ovärderliga smycket. Det visar sig till sist att halsbandet hela tiden hängt runt hennes egen hals, men hon upptäcker det först när hon ser sig själv i spegeln.

Det är en tydlig illustration av hur lugn och sinnesro är vår mest värdefulla egendom och att den finns på insidan, inte som ett resultat av yttre prestationer. I meditation återbesöker jag detta minne för att väcka upplevelsen på nytt, och låta den ta plats. Jag upptäcker att sinnesro är ett grundläggande, medfött tillstånd, även om det med tiden har blivit dolt av andra intryck. Jag upptäcker det när jag ser mig själv i den inre spegeln av stillhet.

För att odla denna upplevelse i min vardag måste jag tänka om. Jag måste märka upprepningen av gamla tankar, tankar som inte leder någon vart, och tänka om, tänka nytt. Jag kan inte fortsätta i samma hjulspår och vänta mig nya resultat. Det handlar inte om att tänka något jag aldrig tänkt förut, men att vända på tanken, att tänka om. Min djupa vana kan vara en rastlös impuls, oron över att inte vara till nytta, att slösa bort min tid. Tänk om, vänd på tanken. Lugn kommer först och ur lugn föds bra handlingar, handlingar som sprider lugn och ro i atmosfären. Lugn är min mest dyrbara egendom. Sinnesro är min inre tillgång, min rättighet som jag nu aktivt måste återkräva. Jag återskapar sinnesro genom att tänka om. Även om det inte känns i hjärtat, tänk tanken, om och om igen. Jag är en fridfull varelse, en lugn själ.

När jag acceptera mitt ansvar som regent i mitt eget inre rike slutar jag att söka orsaker utanför mig själv. Jag har länge levt i exil och sett mitt kungadöme härjas av svaga tankar. Jag ombeds nu att återvända och för det behöver jag tänka om. Min värdighet och integritet kommer tillbaka när jag vänder uppmärksamheten inåt, ser mig själv i spegeln och tänker om.

Reflektioner av Lotta Arbman, aktiv på Brahma Kumaris meditationsskola i Stockholm

Att bli bekymmersfri


Andlig kunskap är till för att göra anden lätt och för att skapa god anda. När jag uppfattar att jag är ande, en medveten,  levande, god energi, då kan jag förstå att andra också är det. Gamla oförätter blir ointressant, förlorar sin makt över mig och slutar att dra i mina tankar. Då kan jag gå vidare och öppna nya dörrar både för mig själv och för andra. Det är frihet. En andlig upplevelse är lätt att få, är bara en tanke bort. Det handlar inte om rätt och fel, men om att vara sann, att vara äkta. Den som är äkta blir inte färgad av rätt eller fel, bra eller dåligt. Den är inte upptagen med att kontrollera vad andra gör eller att rätta till det som inte är OK. När jag är äkta talar mitt ansikte och mina handlingar sitt eget tydliga språk. Alla känner igen det som är sant. Det behöver inte försvaras. Den som uppskattar den andliga upplevelsen vill återvända till den igen och igen. Den andliga upplevelsen är att beröra det som är sant, det skapar klarhet inifrån och allting ställs tillrätta. Jag ser plötsligt mig själv klart i min inre spegel. Jag behöver inte ändra på världen utanför, jag behöver låta min inre värld komma i ordning igen. Den moraliserande, dömande, rättskipande sidan hos mig själv kan befrias från sitt tunga uppdrag och få bli ett bekymersfritt barn igen. Det är frihet.

Av Lotta Arbman