Att göra berg till sandkorn

Många av oss har för vana att göra sandkorn till berg. Det är mänskligt att tycka om att förstärka saker och ting, ge dem mer vikt än vad som är nödvändigt, göra dem större än livet självt. Men hjälper det oss verkligen? Hur många gånger har vi inte oroat oss över små situationer som faktiskt inte har så stor betydelse alls? Om jag har en tendens att överdriva saker och ting, kommer jag nästan alltid att förstora allt. Det är som om jag regelbundet behöver hetsa upp mig för att inte bli uttråkad. Det blir nästan som att leva i en spännande fantasivärld med hjältar och drakar. En annan orsak till att förstora saker och ting är rädsla. Och vår egen rädsla gör också andra rädda. Rädsla och oro skapar alltid ännu mer rädsla och oro. Förstår vi att när vi skapar en sådan negativ energi drar vi till oss just det vi är rädda för? Men visst är det lätt gjort att förstora något som händer. Vi drar uppmärksamhet till oss och därför blir det nästan som en drog för somliga. När vi känner oss små inuti får vi behov av att kompensera genom att förstora det som är utanför. En person med gott självförtroende gör ofta stora situationer små och har därför färre problem med det som händer runtomkring. När vi växer som människor kan vi bättre hantera olika negativa situationer, eftersom vi upplever oss själva vara större än själva situationen.

Det är mycket befriande att släppa gamla attityder och förutfattade meningar och glömma smärtsamma minnen från det förflutna. Gör vi inte det kan de fortsätta att förgifta våra tankar och handlingar. Vår attityd blir förorenad och det är som om vi söker upp det negativa för att få utlopp för vårt missnöje genom att lägga skulden på någon eller något. Fortsätter vi på det sättet motarbetar vi oss själva. Om vi bara kunde acceptera stunden för vad den är och inte tänka på det förflutna eller frukta framtiden, skulle det bli mycket lättare att sätta punkt. Vad än anledningen är till att vi har ett mönster av att överdriva, vare sig det är vår panik, vår rädsla eller bara ett behov av att dramatisera, måste vi inse att det är vårt ego som har kontroll över oss. Vi kan inte behärska en situation om vi är slavar under våra uppförstorade känslor.

Är vi förankrade i en känsla av att vår grundnatur är lugn och stabilitet, är vi avslappnade och centrerade, då duschar vi svalkande vatten över situationen istället för att hälla bensin över elden. Vi förblir stabila och får andra omkring oss att känna sig trygga. Det tar bara en sekund att tillåta oss själva att ge efter för oro i tankarna, och då leder lätt en tanke leder till nästa och nästa och nästa… Vi kan också på en sekund välja att bestämma oss för att bromsa upp, sätta stopp och inte slösa bort tankar, tid och energi på det som är oviktigt. Det är bra att lära sig att sätta punkt, frågetecken är svårare att forma men en punkt så mycket lättare!

Det är dags att sluta upp med att göra berg av sandkorn och lära sig att sätta punkt. Det är bra att fråga sig själv - innan man går in i expansion - om det verkligen är nödvändigt eller om det inte är bättre att spara tid, energi och öka min självrespekt. När vi gör berget till ett sandkorn gör vi oss själva så mycket större!

Från ”It´s Time…” av Aruna Ladva, www.bkpublications.com