Konsten att respektera och värdesätta sig själv 

Självrespekt  är beroende av att veta vem jag är, att känna till mitt eviga, andliga jag. När jag har fått en känsla av min eviga, andliga identitet, känner jag att jag har en rättighet att vara här, att finnas till. Utan den andliga dimensionen är det mycket svårt att verkligen respektera mig själv på djupet. Då baserar jag min respekt på en identifikation med ytliga aspekter av mig själv, såsom utseende, kön, framgång, make eller maka, intelligens. Med en sådan ytlig identifikation kommer jag aldrig att ha en stabil känsla av självrespekt, eftersom människors åsikter förändras. De älskar mig idag, i morgon tar de avstånd från mig. Vad blir konsekvensen av att jag är beroende av deras åsikter? Jag kommer hela tiden att gå upp och ner i humöret – känna mig positiv när de säger något bra och känna mig nere när de säger något negativt. För att förbli stabil i min självrespekt, behöver jag ge näring åt en djupare förståelse för min andliga identitet (själva grunden till detta är att jag är en själ). Jag behöver öppna mig för den skönhet  som för evigt finns inom mig och väntar på att slå ut, likt fröet öppnar sig för sin blomma.

När jag har min grund i en sådan andlig medvetenhet, börjar rikedomen inom mig att flöda. Ju stabilare jag är i min självrespekt och andlighet, desto mer utstrålar jag vad jag verkligen är. Jag känner mig djupt nöjd och lycklig över att vara jag, hur jag än är. Jag accepterar mig själv såsom jag är. När jag inte har någon kontakt med mina andliga rötter, blir jag beroende av andra. Ibland begår jag olyckligtvis misstaget att ta detta beroende för att vara kärlek, medan det vanligtvis bara är ett behov eller en bindning. När det händer håller inte relationen i längden. När jag binder mig själv vid andra, ger jag dem varken utrymme eller respekt. De börjar känna sig kvävda, eftersom jag har inkräktat på deras frihet. Slutligen kommer resultatet av hela relationen att bli en känsla av slaveri. Endast när själen befinner sig i ett tillstånd av fullkomlig självrespekt, kan det finnas frihet i relationer.

 Självaktning  kommer när jag verkligen sätter värde på mig själv. När jag gör det kommer andra också att göra det. När jag inte värdesätter mig själv, hur kan jag då förvänta mig att andra ska göra det? Om jag ständigt nedvärderar mig själv och säger ”Jag duger inget till” eller ”Jag kan inte”, kommer andra, som hör det, att börja tro att det är så. Vad kan jag då göra? Nyckelordet är ”medvetenhet”. När jag börjar bli mer medveten, mer alert andligt, kan jag börja värdesätta mitt liv. Följden blir att jag också börjar värdesätta andra och förstå att alla har sin egen roll att spela – varken bättre eller sämre, bara annorlunda. Var och en har sitt unika värde och när jag förstår mitt värde utvecklar jag självförtroende. Då förstår jag att jag definitivt har något att bidra med i livet, tack vare att jag är unik. Var och en av oss är unik. Det är så självklart. Om jag inte har en känsla av att bidra med något eller erbjuda något i livet, kan ingen lycka upplevas. Jag kan inte bli lycklig av att bara ta, det fungerar helt enkelt inte.  Jag kan bara känna mig lycklig när jag delar med mig och erbjuder det bästa hos mig själv.  När jag gör det kan jag aldrig känna mig tömd. Min lycka ökar ju mer jag ger och desto mer får jag tillbaka.

Ur Anthony Stranos bok ”Tankar från Östern på västerländskt vis”  

Kan beställas via www.brahmakumaris.se / bokhandel.