Har vi mötts förut?

Mer än hälften av världens befolkning accepterar återfödelse som ett av livets villkor. Hinduer, buddhister, taoister och andra som inte är knutna till någon bestämd religiös uppfattning.

I Bhagavad Gita står följande: ”För själen finns varken födelse eller död. Den har inte funnits bara en gång och inte heller har den upphört att finnas till. Själen är evig, den finns alltid, den är odödlig och ursprunglig. Den dör inte när kroppen dör”. Och vidare: ”Precis som en person sätter på sig nya kläder och gör sig av med de gamla, på samma sätt accepterar själen sin nya materiella kropp och befriar sig från den gamla och oanvändbara”.

Buddhas lära i Dhammapada säger: ”En människa som i sitt korta liv upplever sin egen odödlighet har ett liv mer värdefullt än en människa som lever i hundra år utan att förstå att hon är evig. Den som upplever sin odödlighet kallar jag en sann mästare som känner till mysteriet om alla levande varelsers död och återfödelse. En sådan människa är lycklig och upplyst och fri från alla band.”

I Koranen finns följande vers: ”En människas person är bara en mask som själen använder av en viss anledning. Den varar sin rätta tid och lämnas sedan och en annan mask tar vid… Jag vill berätta en sanning för er: Att andarna som nu är besläktade kommer att fortsätta att vara själsfränder men mötas som nya personer med andra namn.”

Henry Ford sa i en intervju: ”Jag var tjugosex år när jag tog till mig teorin om återfödelse. Religion gav mig inga svar. Inte heller blev jag fullkomligt nöjd genom mitt arbete. Arbete blir meningslöst om vi inte kan använda oss av erfarenheter vi har samlat på oss längre än bara ett liv. När jag upptäckte återfödelse var det som om jag hade upptäckt en universell plan. Jag insåg att jag hade tid på mig att arbeta med mina idéer. Min uppfattning är att en gåva eller talang är frukten av lång erfarenhet från många liv. Jag skulle vilja förmedla till andra det lugn som ett vidare perspektiv på livet ger.”

Psykologen Carl Jung skrev i sin bok ”Minnen, Drömmar, Reflektioner”: ”Mitt liv som jag levat det tycktes mig många gånger vara som en berättelse utan början och slut. Jag hade intryck av att jag var ett historiskt fragment, ett utdrag där början och fortsättningen saknades. Jag föreställde mig att jag kunde ha levat under tidigare sekler och kommit i kontakt med frågor jag inte hittade svar på och därför behövde födas igen, då jag inte hade uppfyllt den uppgift jag fått. När jag dör kommer mina gärningar att följa mig. Det är så jag tror. Allt jag har gjort kommer jag att ha med mig.”

Det är en trygghet att se människolivet som något unikt personligt som sträcker sig bakåt i det förflutna och som fortsätter in i framtiden. Det får mig att känna att det finns en bakomliggande historia till att jag ibland uppfattar platser jag besöker för första gången som de vore välbekanta, eller att jag lätt kommer överens med en person jag möter för första gången som om det vore en gammal bekantskap. Jag upplever att ingenting är en slump. När det finns en sådan ordning in i minsta detalj när det gäller celler och atomer, varför skulle det inte finnas en ordning också när det gäller vår livsresa och våra relationer?

När jag ser på mig själv och på andra som vi vore andliga varelser som spelar våra roller tillsammans i den fysiska världen då är det lätt att föreställa mig att vi alla har gått igenom samma process av att födas, leva, lämna kroppen och födas igen i en annan kropp. Det är lätt att tänka sig att vi har varit i andra kroppar, bott på andra platser, upplevt andra situationer och levt i andra relationer. Och samtidigt att vi inte har förlorat våra identiteter, utan är samma skådespelare bakom våra olika masker som vi alltid har varit. Det är lätt att tänka sig att jag kan förändra roll, kön, kultur precis som min ålder ändrar sig. Om jag har spelat många olika roller i det förflutna betyder det att jag bär på ett brett register av olika upplevelser och intryck. Inte konstigt då att jag kan tycka att det känns komplicerat att vara människa ibland. 

Om jag tänker mig livet som ett gränslöst skådespel där samma skådespelare växlar roller och kostymer är det lättare att vara tolerant och känna respekt för mina medspelare. Då är det lättare att ha tålamod med mig själv och att uppskatta kulturella olikheter. Att döma någon efter sin roll blir också irrelevant.