Konsten att vara närvarande

Alla upplever vi då och då att våra
tankar och vår uppmärksamhet glider bort till en helt annan rymd
och verklighet än den vi kroppsligen befinner oss i. Det är en
sorts frånvaro i tid och rum utanför vår kontroll. Många av oss
kan ibland vara långt borta från vårt eget liv utan att ens vara
medvetna om det. Det är som en sorts flykt från vår egen
verklighet. Att vara frånvarande är visserligen inget nytt fenomen
för det mänskliga medvetandet och definitivt inte heller en ny vana
för vår tids generation. Men det verkar som om benägenheten att
fly här och nu ökar alltmer på samma sätt som stress, misshandel,
relationsproblem och olika nivåer av vrede ökar.
En av orsakerna är att vi nu befinner
oss i en ”underhållningens tidsålder”. Vi är omgivna av och
jagade av media och en väldig industri som spenderar en enorm mängd
tid och energi för att få vår uppmärksamhet. En sofistikerad
teknologi där hela världen är öppen för oss har också
resulterat i ett sorts ”underhållningens missbruk” som tidigare
generationer inte upplevde. Vi har utvecklat en vana att alltid vilja
veta vad som händer allt och alla överallt.
Vi har blivit beroende av
illusioner! När vi t.ex. ser en ”bra” film går vi helt upp i
innehållet, glömmer tid och rum och att det vi ser bara är
konstruerad verklighet. Vi vill inte alls vara oberörda betraktare
utan vill bli transporterade bort från vår egen begränsade
tillvaro. Men det kommer ofta en tid när vi inser att vår ”flykt”
från verkligheten hindrar oss att känna inre lugn och lycka. Vår
längtan efter något äkta och sant kan bli mycket stark. Då är
tiden inne för att börja förstå att vi har en inre värld att
upptäcka. Att utforska vårt medvetande blir en spännande
upptäcktsresa. Vi lär oss bli fokuserade och koncentrerade på dom
vi verkligen är. Vi lär oss bli stilla. Vi har skapat så många
falska identiteter inom oss men när vi lär oss bli stilla upptäcker
vi ”det sanna jaget”, så olikt våra olika roller och
illusioner. Våra rädslor försvinner och därmed också våra behov
att bli ”distraherade” hela tiden. Vi upptäcker i vårt nya
meditativa tillstånd att det vi sökte utanför oss själva bär vi
inom oss själva som den största skatt som finns: en djup
allomfattande kärlek