"Mörker kan inte driva bort mörker, bara ljus kan.

 Hat kan aldrig driva bort hat, bara kärlek kan."

Martin Luther King, en av medborgarättrörelsens mest framstående ledare i USA, förknippas främts med ett brandtal han höll i Washington 28 augusti 1963 med temat
I have a dream! Nära 250.000 människor hade samlats från hela landet för att demonstrera för lika rättigheter för alla medborgare. Mötet var historiskt och en höjdpunkt i det intensiva arbete King hade lagt ned på att förändra förutsättningarna för främst de svarta, som utgjorde en tiondel av den totala befolkningen i USA.

Det var när Rosa Parks på en buss i Montgomery, Alabama, vägrade att resa på sig för att ge sin plats åt

en vit man, som startskottet gick för ett uppsving och ett nytt kapitel för medborgarrättsrörelsen. Fyra dagar senare valdes Martin Luther King, till sin egen stora förvåning, till ledare för den nya protestgruppen "The Mongomery Improvement Association". King arbetade hårt, utsatte sig för många risker och satt i fängelse otaliga gånger, hela tiden i syfte att "väcka samvetet hos de goda" genom att dramatiskt uppmärksamma orättvisorna. De arrangerade ofta marcher och Kings ledstjärna var hela tiden Gandhi's icke-våldsprincip: inget våld/skadegörelse, öppenhet och ansvarstagande. Att inte gripa till våld ens när polis eller rasistgrupper gick till attack med hundar, batonger, flaskor eller tegelstenar. Deltagarna tränades först och ombads att inte delta om de tvekade de minsta på sin egen förmåga att klara av att inte ge igen om de blev attackerade.

Kings övertygelse att icke-våldsprincipen var det rätta blev bara djupare med åren. Han förstod samtidigt att det var lätt att tvivla, och det var många  omkring honom som tvivlade när förändringarna genomfördes så sakta trots att situationerna var så svåra. Han förstod att det är nära tillhands att ta till våld när man är desperat. King var inte sentimental, men såg på det rent praktiskt, våld kommer alltid föda nytt våld, det kan aldrig leda framåt. Det förstör vad vi försöker bygga upp. Han sa att om han så blir ensam kvar kommer han alltid att förespråka icke-våld.

"Jag kan inte få mig själv att tro att Gud önskade att jag skulle hata. Jag är trött på våld. Jag har sett för mycket våld. Jag har sett ett sådant hat. Jag tänker inte låta mina förtryckare diktera vilka metoder jag måste använda. Våra förtryckare använde våld. Våra förtryckare använde hat. Våra förtryckare använde gevär och pistoler. Jag tänker inte sjunka till deras nivå. Jag vill resa mig till ett högre plan. Vi har en kraft som inte finns i sprängämnen."

Han syftade på andens kraft, själens kraft, den inre styrkan och integriteten som utvecklas genom att avstå från att ge igen, att avstå från att använda samma metoder som den som vill göra mig illa. Det är en fråga om självrespekt. Jag behöver ödmjuka mig inför livets lagar och förstå att hat aldrig kan driva bort hat, bara kärlek kan.

Reflektioner av Lotta Arbman

De sjöng tillsammans när de demonstrerade

Hur transformerade Mandela sina känslor?

'Mandela - vägen till frihet' är en fantastisk film som väcker många tankar. En sak som filmen inte visar, som nog är svårt att visa på film, är den inre transformation Nelson Mandela genomgick under sin långa tid i fängelse. Han hamnar i fängelse som 'terrorist', lika arg och upprorisk som folket han uppviglat i protest mot apartheid och förnedring. Han kommer ut klartänkt, lugn och oerhört vidsynt. Han kan räkna ut konsekvenser och sätta sig in i sin förtryckares känslor. Men framför allt har han lyckats transformera sina egna känslor. När jag såg scenerna från Robben Island funderade jag över hur länge jag skulle klara av en sådan upplevelse, i vetskap om att det var på livstid. Jag skulle faktiskt lätt kunna tänka mig att jag dog av depression och nervkollaps bara inom några veckor. Att hans hustru Winnie, som även hon levde under brutala omständigheter, närde ett sådant hat och längtan efter att ge igen, är lätt att förstå. Majoriteten av oss skulle reagera så och därför har vi en värld med så många konflikter som hela tiden får nytt syre. Vrede och hat ger oss tyvärr en känsla av att vara levande och att ha ett mål. Det är mycket tragiskt, men vi känner alla till den känslan, trots att den aldrig leder till annat än mer konflikt. Mandelas förmåga att kontrollera sina känslor och sina sinnen var unik. Utan den hade han aldrig sett vad han såg, bortom sig själv, ur den andres perspektiv. Utan den hade han hade aldrig kunnat spela den roll han spelade, hur stor hans medkänsla och empati med andra än var. Det var hans förmåga att transformera sin egen vrede som visade honom en tydlig väg, den enda vägen ut ur helvetes-cirkeln av blodiga konflikter, mot fred och försoning.

Det är lätt att tro att fred och försoning är den feges väg och att det handlar om svaghet och undergivenhet. Mandela blev starkt kritiserad av många av sina egna, för att de tolkade hans agerande så. Han kritiseras faktiskt än idag, av vissa, för att ha varit bedragaren som gick över på motståndarens sida. Men han var inte rädd för vad andra tyckte, han sa tidigt 'Ni har valt mig till er ledare. Så jag kommer att säga till när ni gör fel. Ni gör fel nu!' Att be ett förtryckt, misshandlat och rasande folk om att försonas med och att förlåta sina förstryckare kan minst sagt verka magstarkt. Och farligt. Hans stora säkerhet låg i att han själv hade lyckats att förlåta, först. Han visste att det var möjligt. Han hade smakat den inre frihet och värdighet som försoning bär med sig. Den som förlåter blir själv fri, och först fri. Det är ingen byteshandel där du är beroende av vad du får tillbaka. Det är ett självständigt val som du gör oavsett om den andre inte förstår eller tackar dig. Det handlar om en inre upprättelse som själen ger sig själv. Den är en tillfredställelse som inga utmärkelser från omvärlden kan ge, därför att den bygger på sanning. Omvärlden känner oss aldrig riktigt som vi är, men på insidan märker vi alltid när vi gör vad vi verkligen borde göra. Mandela var en gigant för att han hade moraliskt mod och med det följde en djup självrespekt. Ödmjukhet är ett tecken på inre rikedom.

Hur transformerade Mandela sina känslor? Vad var det som hände inom honom under tiden i fängelse? Jag har inte svaret på den frågan, men den intresserar mig. Den är spännande. Mycket spännande. Vi kan förändras av upplevelser, men transformation är ett inre val. Förlåtelse, försoning och transformation hör alla ihop. Mandela mötte många saker i sin tid i fängelse, men kanske mötte han framför allt sig själv och sitt eget förflutna. Kanske var det hans mod att se sig själv utan förställning som gjorde det möjligt för honom att välja försoning, först av allt med sig själv. Det är transformation. När vi försonas med oss själva finner vi sinnesfrid. Att försonas med omvärlden är då mycket lättare.

Kan jag transformera mina känslor? Kan jag försonas med mig själv? Kan jag förlåta alla dem som jag uppfattar har gjort mig orätt? Vi sitter alla i våra personliga fängelser i formen av olösta konflikter. De kommer att hålla oss fängslade och ofria ända fram till den dag vi är redo att möta oss själva utan förställning. Jag längtar efter den frihet och storsinthet som Mandela utstrålar. Jag inte bara kan men jag måste följa i hans fotspår när det gäller förlåtelse och försoning. Det är inte rätt att sätta sig på åskådarplats för att bara beundra någon annan. Jag vill också bli fri och visa vägen till frihet!

Reflektioner av Lotta Arbman

Att hålla Mandelas anda vid liv

Den 13 december hölls en konversation över internet som PeaceJam's One Billion Acts of Peace campaign var värd för via Google+ Hangouts On Air mellan Dalai Lama och Ärkebiskop Desmond Tutu under ledning av CNN:s Anderson Cooper. Deltog gjorde också Pastor Mpho Andrea Tutu, Irlands tidigare president Mary Robinson och Sir Richard Branson. Alla har de arbetat nära Nelson Mandela och beundrat honom i många år.

Nelson Mandela's mest framstående karatärsdrag

Ärkebiskop Destmond Tutus uppfattning är att den våg av kärlek och beundran som kommit från folket i Sydafrika i samband med Nelson Mandelas bortgång i själva verket var ett sätt att säga: ”Det här var en människa som verkligen brydde sig om. Han brydde sig om oss.” Han hindrade att landet gick upp i lågor genom sin enastående storsinthet, i vilken han manade folket till förlåtelse och försoning. Det berodde på hans medkänsla och förmåga att bry sig om andra människor.

Pastor Mpho Andrea Tutu, (dotter till Ärkebiskop Destmond Tutu) sa att det som gjorde störst intryck på henne var hans ödmjukhet. Att han förde sig med stor värdighet och mod, men att han samtidigt hade ett underbart personligt sätt med människor omkring sig. Han gjorde aldrig någon stor sak av sig själv. Han var en mycket älskvärd, snäll och vänlig människa.

Att förlåta dem som hade förtryckt och fängslat honom under 27 år, var kommer en sådan förmåga att förlåta ifrån?

Dalai Lama svarade att vi uppmuntras tidigt till att känna kärlek genom den kärlek och omsorg vi får främst genom vår mamma när vi kommer till världen. Mandela hade dessutom en tro som han praktiserade. I den politiska kampen bar han med sig inre värden i formen av en djup övertygelse. Detsamma gällde Mahatma Gandhi, en djupt troende person och samtidigt en frihetskämpe. Biskop Destmond Tutus styrka kommer också från en inre övertygelse. Mahatma Gandhi ledde en frihetskamp i vilken han använde icke-våldsprincipen. Martin Luther King och Nelson Mandela följde hans mönster genom att strikt följa samma icke-våldsprincip.

Archbishop Destmond Tutu sa att det var hans omtanke och djupa aktning för andra människor. För honom hade din sociala position inget att göra med vem du var. Hans inställning var att var och en av oss har ett gränslöst värde inför Gud. Om du åt en måltid med honom vid en statlig bankett hände det nästan alltid att han besökte köket för att tacka personalen för vad de gjort.

Dalai Lama lyfte fram hur beundran för med sig ett ansvar

Nu, när Nelson Mandela har gått bort och jag är hans stora beundrare så har jag ett ansvar. Nu måste vi som beundrar honom följa hans anda och hans tro på icke-våldsprincipen, och stöjda den kontinuerligt. Det är ett moraliskt ansvar som vi nu måste acceptera, Vi måste ta hand om dessa värderingar och aktivt stödja dem. Oavsett om personen lever eller inte borde andan hållas vid liv. Och nte bara för vår egen generation men också att överlämna den till kommande generationer. Vi har känt sorg över att ha förlorat Nelson Mandela, men nu är denna sorg inte längre till någon nytta. Nu måste denna sorg transformeras till viljestyrka och målmedvetenhet!

Vad känner du är det viktigaste att föra vidare ur det arv som Mandela lämnade efter sig?

Irlands tidigare president Mary Robinson:

Vi älskade och beundrade honom för hans värderingar och det faktum att han levde i enlighet med dessa värderingar. När jag inbjöds av Richard Branson till Sydafrika i maj 2007 var det för att sitta tillsammans med Nelson Mandela och lyssna till hur ”The Elders” skapades. Jag kan fortfarande höra denna starka röst som bad oss att:

• säga våra meningar mot orättvisor
• att försöka läka och hela gamla konflikter
• att nå ut till dem som är mest åsidosatta, särkilt unga människor. Han repeterade det ”särskilt unga människor”

Det var en sådan otrolig kraft i vad han sa. Det fick oss att känna oss mycket ödmjuka, men samtidigt blev vi också laddade med kraft att bära ansvar, för att kunna göra vad som behövs. Vi brukade sedan träffas igen, under följande år på hans födelsedag i juli. Det var så roligt för han hade mycket humor, men han var samtidigt mycket seriös och tog rättvisa på stort allvar.

Sir Richard Branson, som arbetade med Nelson Mandela med att skapa denna ideella humanitära grupp ”The Elders”:

Jag tror att Mandelas tanke med att skapa ”The Elders” var att försäkra sig om att hans livsgärning inte skulle gå till spillo. Att en grupp bestående av underbara kvinnor och män med hög moralisk auktoritet, skulle ta stafettpinnen och säga sina meningar om globala problem där kanske svåra saker måste sägas och att kunna gripa in i konflikter. Min förhoppning är att hans arbete skall kunna forttsätta genom The Elders.

Hur kan vi hålla Mandelas anda levande på platser som Afghanistan?

(En 13-årig student från Afganisthan ställde en fråga via Internet)

Dalai Lama: När människor möter hinder använder de ofta tvång. Du kan kanske kontrollera människor fysiskt, genom vrede och våld, men du kan aldrig kontrollera vad de känner och tänker. För bestående lösningar krävs en förändring i människors tankar och känslor, och för att lyckas med det behövs icke-våldsprincipen och medkännade. Då kan hat med tiden bytas ut mot kärlek. Det är i de svåra situationerna som betydelsen av att praktisera förlåtelse blir avgörande. De våldsamma situationerna är ögonblicken då vi måste använda oss av förlåtelse. När saker inte är svåra är det aldrig fråga om förlåtelse, då är det bara ord. För att lyckas måste jag ge mig tid att begrunda innebörden i dessa värderingar. Jag måste uppskatta dess värde. Då förändrar du atmosfären och bygger upp en ny. Då kommer de starka känslorna av att vilja ta revanch att ebba ut. Du kommer att behöva tålamod och självförtroende. Medkänsla skapar verkligen inre styrka och självförtroende. Det är själva grunden till viljekraft.

Hur var det möjligt att lyssna till hemska brott och samtidigt förlåta?

Sannings- och försoningskommissionen” bildades i Sydafrika vid avskaffandet av apartheid Personer som ansåg sig ha varit offer för våld fick tala inför kommissionen och personer som begått våldshandlingar fick ge vittnesmål och be om amnesti. Kommissionen leddes av ärkebiskop Desmond Tutu. Han satt dag efter dag och lyssnade till förnedringar som de svarta i Sydafrika hade utsatts för under generationer. Han hörde erkännanden av hemska brott begågna av regeringstjänstemän och säkerhetspersonal vid en kommission som framförallt handlade om förlåtelse. Han fick frågan hur det varit möjligt för honom att höra om alla hemska brott och samtidigt förlåta.

Ärkebiskop Destmond Tutu: Jag behövde inte förlåta särskilt mycket, jag ledde bara kommissionen. Det var folket som förlät. Det var fantastiskt, det fick mig att känna mig så ödmjuk. Där var alla slags människor, inte bara svarta som förlät och vita som begått brott. Där var föräldrarna till Amy Biehl, en ameriskansk anti-apartheid aktivist som mördats brutalt i Cape Town. Hennes föräldrar stödde amnesti för de som hade mördat deras barn. Jag sa många gånger när en session var över ”Låt oss vara i stillhet en liten stund därför vi sitter på helig mark. Vi borde ta av oss skorna.” Människor kan vara enastående! Otroligt ädla. När du hörde vidrigheterna som hade begåtts och sedan såg hur medlemmarna i familjen till någon som mördats brutalt inte bara var beredda att skaka händer med förrövaren, men att omfamna honom, så var det ofattbart. Då måste du bara inse hur fantastiskt ädel den mänskliga anden kan vara. Det är en ädelhet som vi alla har och det är därför som Madiba högaktas runt om i världen. Vi dras till godhet. Det är därför människor dras till Dalai Lama och han kunde fylla Central Park!

Resumé av Lotta Arbman

En atmosfär som gör gott

Vi vet numera att allt i universum ständigt pulserar. Det är kanske lätt att förstå att blommor och växter vibrerar av energi men även stolen jag sitter i, tekoppen i min hand och bordet framför mig är vibrerande energi. Ljuset från lampan, TV-apparaten och allt som omger mig utstrålar energi. Är vi medvetna om hur dessa energifrekvenser påverkar oss?

När vi går in i en kyrka, ett tempel eller en moské kommer vi lätt in i en skön sinnesstämning tack vare stillheten och tystnaden som skapats där under århundraden. Vilken stor kontrast vi upplever när vi kommer in i en galleria fylld med människor, musik, affärer, restauranger etc.! Där tar det inte lång tid förrän vi känner oss ganska utmattade.

Vibrationer oss människor emellan är som outsagda ord som antingen attraherar oss, stöter bort oss eller gör oss likgiltiga. Om vi inte kan urskilja vilka människor vi mår bra av att vara tillsammans med och vilka vi helst bör undvika, kan vi bli offer för olika sorters energier som stör vårt tillstånd och gör livet svårare. Om vi kunde se alla energivågor som ständigt passerar genom luften och rymden och genom våra egna kroppar, skulle vi bli förundrade och förfärade. De påverkar definitivt både vår fysiska och mentala hälsa. Man kan också undra om inte den ökade frekvensen av vrede och våld i världen är orsakad av alla elektromagnetiska vågor från bl.a. våra mobiltelefoner.

Eftersom tankar har sin grund i attityder, känslor och personlighet, i vår självrespekt eller brist på självrespekt, i vår förnöjsamhet eller brist på förnöjsamhet, är det lätt förstå att våra tankar är som frön till den energi vi utstrålar. Tänker vi positiva tankar ger vi ut positiva vibrationer och tänker vi negativa tankar ger vi ut negativa vibrationer av energi. Med våra tankar, goda eller dåliga, skapar vi en fredlig värld eller en värld i kaos. Negativa tankar av avundsjuka, hämnd etc. är en form av våld som andra kan plocka upp medvetet eller omedvetet. Varje tanke har sin egen frekvens. När vi i meditation medvetet skapar goda och kärleksfulla tankar påverkar de inte bara oss själva och vår omgivning utan de går också ut i världen som en välgörande vibration av positiv och helande energi.

Det kräver motivation och tid för själen att skapa den rätta vibrationen i tankarna, precis som det tar tid att lära sig spela på ett musikinstrument. Om vi i lugn och ro regelbundet tränar oss i denna konst, kommer vi förr eller senare att skapa de vibrationer som skapar den inre och yttre verklighet vi längtar efter.

Den allra högsta frekvensen av energi är den andliga vibration vi skapar i djup meditation. Den är samtidigt mycket kraftfull och extremt subtil. Det är vibrationen från ett rent hjärta, från positiva och kärleksfulla tankar. Målet för människor på en andlig väg är att höja frekvensen av andlig energi genom förbindelse med den högsta gudomliga energikällan.

Det räcker alltså inte med att bara undvika negativa vibrationer. Vi behöver medvetet skapa vågor av positivitet och frid. När vi är fokuserade på denna mest upphöjda energinivå, kan vi tillsammans skapa en symfoni av gudomliga vibrationer som kan förändra världen.

Från boken ”It´s Time – Soul journey & Personal Development” av Aruna Ladva

Att göra berg till sandkorn

Många av oss har för vana att göra sandkorn till berg. Det är mänskligt att tycka om att förstärka saker och ting, ge dem mer vikt än vad som är nödvändigt, göra dem större än livet självt. Men hjälper det oss verkligen? Hur många gånger har vi inte oroat oss över små situationer som faktiskt inte har så stor betydelse alls? Om jag har en tendens att överdriva saker och ting, kommer jag nästan alltid att förstora allt. Det är som om jag regelbundet behöver hetsa upp mig för att inte bli uttråkad. Det blir nästan som att leva i en spännande fantasivärld med hjältar och drakar. En annan orsak till att förstora saker och ting är rädsla. Och vår egen rädsla gör också andra rädda. Rädsla och oro skapar alltid ännu mer rädsla och oro. Förstår vi att när vi skapar en sådan negativ energi drar vi till oss just det vi är rädda för? Men visst är det lätt gjort att förstora något som händer. Vi drar uppmärksamhet till oss och därför blir det nästan som en drog för somliga. När vi känner oss små inuti får vi behov av att kompensera genom att förstora det som är utanför. En person med gott självförtroende gör ofta stora situationer små och har därför färre problem med det som händer runtomkring. När vi växer som människor kan vi bättre hantera olika negativa situationer, eftersom vi upplever oss själva vara större än själva situationen.

Det är mycket befriande att släppa gamla attityder och förutfattade meningar och glömma smärtsamma minnen från det förflutna. Gör vi inte det kan de fortsätta att förgifta våra tankar och handlingar. Vår attityd blir förorenad och det är som om vi söker upp det negativa för att få utlopp för vårt missnöje genom att lägga skulden på någon eller något. Fortsätter vi på det sättet motarbetar vi oss själva. Om vi bara kunde acceptera stunden för vad den är och inte tänka på det förflutna eller frukta framtiden, skulle det bli mycket lättare att sätta punkt. Vad än anledningen är till att vi har ett mönster av att överdriva, vare sig det är vår panik, vår rädsla eller bara ett behov av att dramatisera, måste vi inse att det är vårt ego som har kontroll över oss. Vi kan inte behärska en situation om vi är slavar under våra uppförstorade känslor.

Är vi förankrade i en känsla av att vår grundnatur är lugn och stabilitet, är vi avslappnade och centrerade, då duschar vi svalkande vatten över situationen istället för att hälla bensin över elden. Vi förblir stabila och får andra omkring oss att känna sig trygga. Det tar bara en sekund att tillåta oss själva att ge efter för oro i tankarna, och då leder lätt en tanke leder till nästa och nästa och nästa… Vi kan också på en sekund välja att bestämma oss för att bromsa upp, sätta stopp och inte slösa bort tankar, tid och energi på det som är oviktigt. Det är bra att lära sig att sätta punkt, frågetecken är svårare att forma men en punkt så mycket lättare!

Det är dags att sluta upp med att göra berg av sandkorn och lära sig att sätta punkt. Det är bra att fråga sig själv - innan man går in i expansion - om det verkligen är nödvändigt eller om det inte är bättre att spara tid, energi och öka min självrespekt. När vi gör berget till ett sandkorn gör vi oss själva så mycket större!

Från ”It´s Time…” av Aruna Ladva, www.bkpublications.com

FÖRSONING

Världen idag är i överhängande behov av människors förmåga att anpassa sig till varandra. Vi har alltför länge levt med negativa känslor, med långvarig global förbittring på alla nivåer. Att anpassa sig genom försoning betyder att vi kan sätta oss in i andras situation och vara där en stund. Det innebär att vi utvecklar vår förmåga till empati, vår förmåga att förstå varandras upplevelse av livet. Det innebär att vara lyhörd för andra och inte alltid ha sin egen synvinkel som referenspunkt. För att kunna anpassa sig till alla olikheter måste vi först nå ett tillstånd av opartiskhet och inre frid. Det är grunden till försoning. Från denna position kan vi bygga en bro av förståelse, sätta punkt, förlåta och uppskatta allt.

NÅGRA RIKTLINJER
Använd följande strategier som brobyggare för att stärka kommunikation och empati – så nödvändiga för enighet – och för att undvika den alltför vanliga känslan av isolering:
1. ”Jag upprätthåller en önskan om enighet, harmoni och balans.” Dessa   ideal förverkligar jag i livet.
2. ”Jag fortsätter att vara i kontakt med mina ursprungliga rötter” – det hjälper mig att besegra egot och beroenden, som splittrar helheten.
3. ”Jag kommer att gå varsamt fram” – detta öppnar vägen till försoning.

Var medveten om att människors oenighet skapar deras sårbarhet. Allting – relationer, uppgifter, mål – blir alltmer skört med större benägenhet att gå i kras. Det blir extra viktigt att vi följer den tredje riktlinjen ovan och går varsamt fram i våra relationer med andra.
För att effektivt bygga upp kraften anpassning och för att passa in, behöver vi bibehålla ett lättsamt och fridfullt sinnelag och uppskatta samspelet med andra för att uppfylla våra dagliga uppgifter.

MEDITATION
Jag sitter stilla och vänder mig inåt.
Föreställer mig hur jag når mina innersta rötter, den energi som är själens själva kärna.
Varsamt läker jag alla sår, löser upp förbittring och negativa känslor jag har samlat på mig.
Detta gör att jag känner mig lätt; det befriar mig från bördan av vrede och känslor av orättvisa.
I denna lätthet har jag klarheten att hitta alternativ.
Jag slutar räkna andras och egna misstag och fel.
Jag skapar en ny medvetenhet, som hjälper mig att hantera livet.

Ur boken "VAR STARK! Upptäck dina andliga krafter" av Anthony Strano som publiceras i april 2013. Beställ genom www.brahmakumaris.se/Bokhandel

Att ta ett steg tillbaka, släppa taget och få perspektiv

Ofta kan livet lära oss att det är nödvändigt att släppa taget om en situation för att få distans. Det är då vi ger oss själva tid att i lugn och ro reflektera över vad som händer. Vi ser situationen med objektiva ögon och öppnar oss för vad vår intuition har att säga. Det är alltid en hjälp att tänka på sig själv och sina medmänniskor som aktörer på livets scen. Som unika själar är vi alla skådespelare som spelar våra olika roller. Om jag lär mig att uppskatta mig själv och mina ärliga försök att spela så bra som möjligt, blir det lättare att också respektera de andra aktörerna. I livets teater vill jag lägga ribban för min roll högt, så att jag med gott samvete kan lägga ner hela min själ i uppgiften. Samt inspirera andra att göra sitt allra bästa. Så kan vi förbättras tillsammans, ha ett gott samarbete och göra livet till ett underbart skådespel.

Uppnår jag en sund distans till min roll växer självförtroendet och självrespekten och jag kan befordra mig själv till regissörsrollen. Jag får hjälp om jag på kvällen i stillhet reflekterar över händelserna som utspelats under dagen. Då kan jag se vilka scener som spelats med äkta inlevelse från min sida och vilka scener jag skulle vilja göra om. När jag förstår hur en viss scen borde ha spelats för att vara riktigt bra, kan jag få hjälp genom att för min inre syn se scenen bli belyst av ett strålande vitt ljus. När jag ser mig själv i det ljuset vet jag precis vad jag ska säga och göra utifrån en djup visdom. Jag kan också vara min egen publik och entusiastiskt applådera mina framsteg.

Minns en scen i ditt liv där du gärna skulle vilja göra om den roll du då spelade. Tänk att det du då gjorde och sade utgick ifrån kunskap och erfarenheter du hade då. Scenen var helt OK för den tidpunkten i ditt liv. Men nu har du blivit mer erfaren och vet hur du vill agera nästa gång en liknande scen utspelas. Spela upp scenen igen i dina tankar. Föreställ dig vara omsluten av ett vitt renande ljus och upplev hur det du säger och gör blir helt perfekt. På detta vis förstärker vi våra inneboende värderingar och förmågor. Vi får kraft att omsätta dem i praktiken i det dagliga livets teater.

Mina förväntningar på andra samt andras förväntningar på mig skapar band som begränsar mig. Samhället lär oss att sträva efter framgång, efter att ständigt ha projekt och planer i livet. Vi blir lätt stressade och tunga med en känsla av att ingenting vi gör är tillräckligt bra, medan det verkliga livet glider allt längre bort i horisonten. Hur i all världen kan vi känna oss lätta och obekymrade? Genom att regelbundet ta en paus, släppa taget, vända sig inåt och djupt begrunda våra innersta önskningar och behov, kan vi komma underfund med vad som verkligen är viktigast för oss. Det hjälper också att minnas det kloka påståendet att det är själva vägen som är meningen med livet. Det är själva resan som är målet. Återigen föreställ dig vara omsluten av ett vitt strålande ljus, gå in i djup tystnad och du kommer att se dina egna prioriteringar allt klarare. Agera efter din innersta sanning och du kommer att på din självvalda resa genom livet få hjälp av din förmåga att ha en ängels tålamod.